Mer
Hög inflation innebär vanligtvis att penningmängden i landet ökar. Centralbanken (Riksbanken) trycker nya sedlar och ökar sin utlåning till bankerna för att möjliggöra investeringar och konsumtion. Ökad penningmängd spär på inflationen genom att köpkraften per krona minskar.
Centralbankerna kan till viss del styra inflationstakten genom att öka eller minska penningmängden och ändra sin utlåningsränta (styrräntan). En viss inflation anses hälsosamt eftersom det innebär en positiv tilltro på framtida möjligheter och tillväxt i ekonomin. Detta gäller speciellt om prisökningar beror på att efterfrågan ökar mer än tillgången på produkter och tjänster. Många centralbanker, inklusive Riksbanken, styr mot ett inflationsmål på 2% per år.
Inflation innebär att penningvärdet minskar och köpkraften per krona blir lägre. I perioder med hög inflation är alla med lån vinnarna, eftersom inflation gör att värdet på lånen minskar och hjälper till att "amortera" lånen. För att kompenserar sig mot värdeminskningar i tider med hög inflation kräver långivare allt högre räntor. Därför är räntenivåerna högre i tider med hög inflation jämfört med räntor i perioder med låg inflationstakt. Låg inflation är däremot en fördel för de som sparar eftersom köpkraften i det sparade kapitalet är relativt konstant.
Inflationen är ett viktigt mått för att bedöma tillståndet i ett lands eller en regions totala ekonomi. De flesta beslutsfattare och ekonomer bevakar förändringar i inflationstakten. Ökande inflation betyder generellt sett att konjunkturen är på väg upp och tillväxten i landet ökar. Låg inflation innebär lågkonjunktur, låg tillväxt och i extrema lägen en krissituation. Förändringar i inflationen är alltså väl korrelerat med landets BNP (Bruttonationalprodukt).
Orsakerna till svängningar i konjunkturer och inflation är naturligtvis många. Nationalekonomer samlar data, analyserar och försöker förstå vilka makroekonomiska samband som påverkar och styr svängningarna. Målet är att kunna förutse förändringar för att i tid minska omfattningen och konsekvenserna. Den alltmer globala, komplexa ekonomin gör det allt svårare göra förutsägningar och prognoser. Det kan vara högkonjunktur i en del världen samtidigt som det är lågkonjunktur, deflation och negativ tillväxt i en annan del. Jämför exempelvis tillståndet i Asien med Europa efter finanskraschen 2008.
Sverige har under perioder haft mycket hög inflation. Under åren 1975-1985 var inflationstakten per år över 8% - med en topp 1980 på 13%! Det resulterade i sin tur till ett par kraftiga devalveringar för att anpassa svenska kronans värde till värdet på andra valutor. Vi svenskar fick allt fler sedlar i plånboken men blev allt fattigare i en internationell jämförelse och fick utstå en kraftig korrigering (med räntor på 500%!) i början av 1990-talet.
